Vattenkikaren

Fakta

Sagitta-pilmaskar
(ca 6 arter i haven runt Sverige)

Sagitta elegans 3,0 kB


Utbredning i haven runt Sverige

Största längd: En art (Sagitta maxima) kan bli upp till 9 cm lång. Jämför storleken med ett finger.
Utseende: Djuren är ofärgade och genomskinliga. På huvudets sidor sitter ett par rader med böjda fångstborst. På mellankroppen och stjärten finns det horisontellt riktade fenor, som kan vara mycket svåra att se eftersom de är så genomskinliga. Hos Sagitta-pilmaskar är ögonen svarta och tydliga. Jämför med eukrohnia-pilmaskar.
Djup: Djuren kan påträffas från ytan till flera hundra meters djup.
Livsmiljö: De fria vattenmassorna.
Övrigt: Pilmaskar är mycket effektiva rovdjur som kan fånga och döda fiskyngel i deras egen storlek. De är mycket snabba simmare och med fångstborst och tänder kan de göra hål i bytesdjurens ytterskelett, så att de kan spruta in gift. Förutom fisk äter de även många andra levande smådjur i de fria vattenmassorna, t.ex. lysräkor, musselkräftor, märlkräftor, medusor och andra pilmaskar. Den viktigaste födan är dock hoppkräftor. Många av de uppräknade bytesdjuren är själva rovdjur och äter då bl.a. pilmaskar.
    Varje pilmask utvecklar både honliga och hanliga könsorgan. De hanlig utvecklas först och förmodligen befruktar pilmaskar sällan sig själva, trots att de kan ha egna ägg och spermier samtidigt. Befruktade ägg släpps ut i vattnet där de utvecklas direkt (utan lavstadium) till nya pilmaskar.
Systematik: Sagitta-pilmaskar ingår i gruppen pilmaskar. De två arter av släket som är vanigast i haven runt Sverige heter Sagitta setosa och Sagitta elegans. I bilden ovan ser du en Sagitta elegans.


Sagitta-pilmaskar     Andra namn


Hem    Innehåll    Inspiration    Fakta    Samarbete  
© Vattenkikaren 1998   Tjärnö marinbiologiska laboratorium, Strömstad
Bo Johannesson | Martin Larsvik | Lars-Ove Loo | Helena Samuelsson