|
Utbredning i haven runt Sverige
|
Största längd: ca 1,1 cm. Jämför
storleken med ett hårstrå.
Utseende: Hoppkräftor är i många fall halvt eller
helt genomskinliga med en färgton i gult till rött. Vissa
arter är dock svagt bruna eller tydligt
blågröna. De flesta hoppkräftor rör sig med
karaktäristiska ”hopp” genom vattnet. I förstoring
kan man se att det mitt på ovansidan av den främre delen
av huvudet ofta finns ett välutvecklat naupliusöga.
Hoppkräftornas främre del är uppbygd av 6 förhållandevis
stora ringformiga delar (segment), medan bakkroppen består av
5 smalare segment. Det sista bakkroppssegmentet bär två tydliga
utskott. Ibland kan segment ha vuxit ihop och då kan det vara
svårt att se gränserna mellan dem. Det är bara på
den främre delen av kroppen som det finns ben. Första paret
antenner är långa.
Djup: Från vattenytan till minst 4 000 m
djup.
Livsmiljö: De fria vattenmassorna, men vissa
arter trivs nära eller på botten.
Övrigt: Hoppkräftor lever av de flesta
typer av plankton: från små encelliga organismer
till andra hoppkräftor. Många hoppkräftor
utgör viktig föda åt fisk. Utvecklingen till
vuxna individer omfattar 11 skalömsningar, vilket sker
på liknande sätt som hos strandkrabba.
För varje skalömsning blir hoppkräftan
större och får fler och längre utskott.
Varje år brukar flera generationer hinna utvecklas.
Många hoppkräftor tillbringar vintern på
djupt vatten. På sommaren vandrar, åtminstone
flera av de större arterna, så att de är
djupast på dagen och grundast kring gryning och
skymning. Många arter av hoppkräftor är
parasiter och har då ofta ett synnerligen annorlunda
utseende. Hoppkräftor finns i jordens alla hav och i
sötvatten.
Systematik: Hoppkräftor ingår i gruppen
kräftdjur, som ingår i gruppen leddjur. I bilden
ovan syns en art som tillhör släktet
Calanus.
|
